the great outdoor
Har nu tagit oss till Byron Bay. Sitter på Art Factory Lodge nu och har bara hunnit känna på den lilla staden. Tänkte först skriva lite om våra sista dagar i Sydney.
.
I torsdags blev det trots allt en utflykt till Bondi Beach, vi var ju i synomsist tvugna att ta reda på vad all uppståndelse handlade om. Såhär i efterhand kan vi konstatera att lillebror Manly Beach var betydligt mysigare, men strand som strand (enligt mig i vart fall, jag tycker inte om sanden ändå, seriöst den är överallt!)..
.
Gött strandhäng med gänget i Sydney. Trots indier, fåglar och sand. Foto: Jesper Johansson
.
På torsdagkvällen vart jag trött på storstan och ringde därför den lokala guiden för att boka en tripp till Blue Mountain. Att klockan var halv tio på kvällen, och att jag inte var kvar i Thailand där ingen har ett liv, utan jobbar hela tiden slog mig först när killen som svara satt och drack öl (ingen överaskning där). Men han var lika glad för det och lovade fixa med oss på morgondagens tur..
Efter att ha blivit upplockade, något outsövda, klockan 07.00 av en gladhågsen och skämtlysten australienare uppvuxen i Blue Mountain, bar resan av ut mot naturreservatet och det gamla aborigintillhållet, tillsammans med ett gäng andra minst lika sömntörstande backpackers. Förtsta stopp var några ängar i utkanten av reservatet där en flock kängrur brukade hålla till. Någon flock såg vi inte, men väl ett kängrupar med unge som ställde upp på foto..
.
Up for some boxing? Foto: Tim Björkman
.
Nu fick vi reda på att det inte alls var något par, utan att farsan till ungen var ”mobens” (en flock med kängrur) alfahane och killen som hjälpte till bara var tilldelad posten, då han var mindre dominant. Trots hans något oromantiska uppgift verkade han minst lika glad i hågen som vår australiensiska guide..
Korta fakta: När en kängru-unge föds är den bara ett två centimeter långt foster. Mamman slickar ett spår som fostret följer upp till pungen där den sedan utvecklas i cirka 3,5 månader. Redan innan mamman sparkat ut ungen är hon antagligen gravid igen, hon kan dock skjuta upp en pågående graviditet i upp till två år. Hanarna boxar bokstavligen sin väg upp till toppen av moben. Ofta följs en gravid hona åt av en av de mindre dominerande hanarna i gruppen, alltså inte av den egentliga fadern..
.
Kokkaburra fågeln. Foto: Tim Björkman
.
.
Kakadua på pinne. Foto: Tim Björkman
.
Vi packade in oss i bilen igen och efter att ha fått ett antal historier och några ”australiensiska låtar man måste ha hört” spelade för oss, nådde vi djupare in i australiens ”Grand Canyon”, Blue Mountain. Bergskedjan, som består av sandsten med inslag av kalksten och ganska stora fyndigheter kol, är 400 miljoner år gammal och har fått sitt namn efter det blåa dis som gummiträden (Eucalyptus leuxoxylum) avger när det är varmt..
Något blått dis såg vi inte till på vår första tur i regnskogen, vi såg inte så mycket annat heller, dimman hade nämligen dragit in och skymde all sikt längre än tio meter framåt. Vår käre guide ägnade sig istället åt att peka ut djur, växter och berätta historier. Ett underhållande koncept, vi fick 1000 år gamla Terpentinträd utpekade för oss och vi fick också komma i närkontakt med en av australiens giftigaste spindlar, Trattminörsspindeln..
.
Foto: Tim Björkman
.
Efter lunch lättade dimman något och vår nästa promenad ned genom buskvegitationen resulterade i några svindlande vyer då vi slingrade oss ned längs bergväggar där vattenfall störtade ned i avgrunderna. En, dimman till trots, ganska lyckad dag i naturen..
.
Foto: Tim Björkman
.
Kommentarer
Trackback
