life in a bag

.

.

.

.

För att få in den riktiga känslan av att slutet är nära (som om inte bungyn var nog), styrde vi kosan mot Tongariro National Park för att gå "the Tongariro Crossing". Den 19 km långa dagsturen har en högsta punkt på 1886 möh (startpunkt på omkring 1000 möh), med chans på att bestiga Mount Ngauruhoe, är nämligen mer känt som Mount Doom. Hela nationalparken utgjorde inspelningsplatser för Mordor, i Sagan om ringen-filmerna och det var upp längs Mt Ngauruhoes sluttningar som Frodo och Sam kämpade sig för att en gång för alla förstöra härskarringen, när allt hopp var ute.

.

Även om det enbart är en dagstur, utgör den höga altituden ofta ett problem för att ta sig över det aktiva vulkan-massivet. Väderförhållanden är lömska och förändras snabbt, samtidigt som snö är inte ovanligt året runt.

.

En tidig morgon (05.00) bjöd på moln, men vi var lovade sol lagom till ankomst. Och visst, vi tog våra första stapplande steg in i Mordor under en, något stämmningsdödande, klarblå himmel. Efter ungefär 1,5 timmars promenad var vi uppe på sadeln som binder samman Mt Ngauruhoes med Mt Tongariro. Här blev det dags för det avgörande beslutet angående bestigningen av Mt Ngauruhoe, en drygt tre timmar lång side track. Vädret såg okej ut, så jag lämnade all packning, förutom en banan, vatten, ipod för fotografering och en mobiltelefon, vid foten och begav mig småjoggande av rakt upp för sluttningarna.

.

På 1700 meters höjd börjar man faktiskt märka att återhämtningen inte är riktigt den samma som på havsnivå (eller möjligen om det faktum att träningen varit lite underprioriterad under resan spelade in), vilket ledde till att joggningen snart gick över till gång. Sluttningen tilltog och gången övergick snart till regelrätt gollum-stil (krypande på alla fyra). Nu vet jag hur Frodo och Sam kände sig, och utan Lembas med blott en banan till föda. Jag tog mig i vart fall upp till kraterns nedre kant, innan jag det slog mig att jag glömt ringen och var tvungen att vända, drygt 2100 meter över havet.

.

På väg ner rullade moln in kring bergsidorna och jag var glad att jag tagit mig ner en bra bit. Efter att ha hämtat packningen blev det en timmes joggande för att komma ifatt mitt vandringssällskap och vädret hade då förändrat sig från strålande solsken till gråsvarta skyar med dimma.

.

Stora delar av vandringen var helt fantastisk och en helt annan upplevelse än Milford Track. Hela färden slingrar sig genom ett aktivt vulkanområde med stor övrig geotermisk aktivitet, fantastiska vyer och unika sjöar. Doften av sulfit (vilket kan beskrivas som osen av ruttna ägg) understryker bara faktumet att detta är ett geotermiskt aktivt område (med över 100 utbrott de senaste 100 åren, varav det senaste 1977). "The Best Day Walk in the World", ja kanske...

.

Ringen då? Jo vi bestämde oss för att behålla den, kan visa sig komma till nytta vid exempelvis äppelpallning längs vägarna, under den sista veckan på detta äventyret.

.

.