life in a bag

Efter Milford bar det återigen av mot Queenstown och visst bjöd staden på en lika trevliga andra visit. Efter ytterligare en hård kväll på stan och efter att ha träffat fler svenskar än vad du gör en vanlig dag i Sundsvall, var det så äntligen dags för Japps att få göra sitt berömda hopp.

Något kaxig (eftersom jag redan hade mitt avklarat) hängde jag med ut för att föreviga spektaklet och visst såg Japps lite vit ut. Men hoppa gjorde han också och glad i håg vände vi båda två blickarna mot Nevis Arc. 70-meters fallet som övergår i en halvbåge och svingar en iväg cirka trehundrada meter ner längs en ravin. Tandem blev det och jag var nästan lika skraj som inför bungyn.
Det var samma känsla att falla även denna gången (undrar om man någonsin blir av med den), men tillskillnad från bungyn, kunde jag faktiskt se och njuta lite av spektaklet.
Nu bär det norr ut.