queenstown - latte, bungy and nuts

Vår färd från Dunedin blev något snirklig. Vi ville ju inte missa sydöns sydligaste stad, så därför blev det lunch i Invarcagille. På vägen blev det stopp vid Nugget Point, ett ganska vackert ställe, utan att bjuda på något mer än så.

.

.

Nugget Point, in southern NZ. Foto: Tim Björkman

.

Efter att en turk-kebab intagits rullade vi vidare mot Queenstown, staden med stort Q. Sina blott 10 000 fasta invånare, till trots är Queenstown staden där allt är möjligt, världens extremsports-huvudstad, som den gärna vill kalla sig. Den lockar dock lika mycket partyfolk, seglar-pappor, latte-mammor och vanligt förekommande nötter. Detta till trots är Queenstown en underbart bubblande liten stad.

.

.

Some street musicians, down at the marine in Queenstown. Foto: TIm Björkman

.

Vad gjorde då pretto-Jesper och wannabe-Tim i Queenstown!? Förutom ägnade sig åt det lokala utelivet och chillade nere vid latte-caféerna och de irländska pubarna i hamnen, ägnade de sig åt bungy. Det kan vara det svåraste steget i mitt liv (kanske inte så konstigt eftersom det var ett 134-meters-kliv), men har ni inte gjort det, så gör det. Känslan, speciellt de första meterna av fallet, är obeskrivlig.

.

En bussresa förde oss upp till Nevis, bland berg och raviner. Incheckade och riggade åkte vi ut till kabinen. De första hade redan börjat hoppa när vi kom ut och… ja det var högt… Ganska snart vart det min tur att ta det där steget och jag lovar att jag inte var speciellt kaxig. Men ner bar det och jo jag överlevde ju trots allt.

.

.

It's a looooong way down there! Foto: Jesper Johansson (red. Tim Björkman)

.

.

"It isn't the fall that hurts, it's when you hit the ground". Foto: Jesper Johansson (red. Tim Björkman)

.

Uppe i kabinen fortsatte de andra att förbereda sig inför sina hopp. Men strax innan det var Jespers tur, tilltog vinden och ett häftigt regnoväder drog in. Den lilla kabinen insåg att det kunde vara kul att leka vagga i vinden och det blev en gungande väntan på Jespers hopp. Efter en halvtimme insåg crewet att det inte fanns någon ljusning under dagen och vi fick snällt omboka Jespers bungy, plus Nevis Arc.

.

.

Den som väntar på något gott... Foto: Tim Björkman

.

Fortsättningen får alltså komma vid ett senare tilfälle…

.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0